New Orleans

Så kom vi då till New Orleans. Det var varmt och fuktigt, precis som det sägs ska vara. Slående var att alla locals var så välklädda, männen gick i långbyxor. Bara vi turister hade shorts.

Staden ser imponerande stor ut när man kör in över bron från öster. Vi siktade en skyline med höga skyskrapor och den trefiliga motorvägen slingrade sig som en orm ner mot down town. Här bor ungefär 1,2 miljoner människor, i innerkärnan ca 400 000.

Hela staden andas gamla tider. Det går inte att komma undan historien om hur fransmännen kom hit på 1700-talet och hur de rika familjerna så småningom startade upp de stora plantagerna vid Missisippi som de skötte med hjälp av slavarbete. Men också hur staden med jämna mellanrum har skiftat ägandeskap, spanjorerna som tog över 1763, tillbaks till fransmännen 1800 och sedan nordstatarna som övertog staden 1862. Dessutom har den brunnit ner några gånger och drabbats av orkaner och översvämningar så det är ingen enkel plats att bo på. På nåt vis har den dock återhämtat sig, med delvis ny inflyttad befolkning efter varje större katastrof. På samma vis som sker nu.

Staden är kanske mest känd för sin musik och mat. Tyvärr missade vi båda... Eller rättare sagt, musik hörde vi men det var inte jazz och god mat åt vi, men det var inte creolskt.

Vi hade bokat två nätter på ett hotell i stadsdelen Garden district. Ett område dit den rika överklassen tog sig när de tyckte att French Quarter blev för stökigt. Här finns stora vackra trävillor, många nu i rätt dåligt skick men man ser lätt potentialen. Det känns som att området är upcoming och skulle vi komma tillbaka hit om tio år lär allt vara lika vackert igen som för hundra år sedan.

Jo, det här med maten och musiken.. Det krävs att man känner en local för att det ska bli rätt. Vi tog oss såklart till French Quarter, det måste man ju. Men det är rena turistfällan. Området är inte så stort, mindre än Gamla stan och huvudgatan är Bourbon Street. Där samsas nutida gycklare med turister, skumma barer ligger sida vid sida med fina restauranger, mellan dem affärer som säjer souvenirer och så en del voodoo-affärer. Det spelas musik inne på barerna men mest covers på rocklåtar av sällan skönsjungande män i övre medelåldern.

Här blir det bara värre framåt natten. Betänk att jag redan vid sjusnåret erbjöds att för en dollar få känna på en mans snorre och att Peter kunde få fota sig med en nästan barbröstad tjej. Bara små blommor döljde bröstvårtorna. Vi kunde enkelt föreställa oss hur det hela skulle utveckla sig, man har ju varit med om både valborg, midsommar och kräftskivor om man säger så...

Andra kvällen stannade vi i våra kvarter och slog oss bl a ner på en liten bar där vi fick tips om bra musikklubbar och restauranger. Som såklart inte alls låg i French Quarter. Men det var så dags då. Vi får ta det en annan gång.