Welcome to the States of America

Sicken röta vi hade. Datorn på Arlanda krånglade och vårt plan var ett av de sista, om inte det sista, som fick lämna flygplatsen på lördag eftermiddag. Det visste ju inte vi då, men hörde av svärmor lite senare att all trafik hade ställts in de närmaste sex timmarna.

Flygresan gick otroligt smidigt, tio timmar med förströelse, filmer att titta på, mat att äta och nån liten slummer då och då. Värre var det att komma in i landet. Där hade de köat upp ordentligt. Fyra kontrollanter skulle behandla 4-500 inpasseranden så det tog sin tid. 

Kan lugnt säga att vi båda såg ubåtar innan vi var igenom nålsögat, ute på andra sidan med WC inom räckhåll. Den känslan alltså...

Sen var det lite krångel med hyrbilen, timmen var sen och den bil vi hade bokat fanns inte. Istället ville de ge oss en Nissan. Men se det gick icke. Man kan ju inte köra japanskt när man är i Amerikat. Så peter käbblade en stund och så fick vi en stoor Chevrolet istället.

Hittade hotellet rätt enkelt. De visste att vi skulle komma och hade satt en hälsning på dörren. Kändes välkomnande, så vi klev in, borstade tänderna och la oss. Klockan var 23.30 i USA och halv-sex hemma.

Får vi lov att presentera: Kärran