Stripen är 6-filig och den ena limousinen efter den andra far förbi. På trottoarerna promenerar en aldrig sinande ström människor och kryddar mellan musiker och gatuskådisar som klätt ut sig till olika kändiskaraktärer som man mot en peng kan få fota sig tillsammans med. En osannolik mängd stod t ex i kö för att fota sig med "Michael Jackson".
Allt är välordnat, öppet 24/7 och tillgängligt. Man kännner sig trygg. Det finns inte många uteserveringar utan man lockas inomhus där hittepåvärldarna fortsätter med en enorm detaljrikedom.
Rikedom är det också många som drömmer om inne på casinona. Det spelas överallt, hela tiden.
Några kvarter bortom stripen möts den rika världen med den fattiga. Trashankarna har slagit läger i gathörnen där de sitter eller ligger hela dagarna.
När vi kom på lördagen pågick typ världens största raveparty, EDC, och den typiska deltagaren var klädd i något mycket lätt, bikini eller bara shorts, pimpat med många färggranna detaljer, hårband, håriga stövlar, tyllkjolar etc, etc. De var så fina och jag blev glad av att se dem där i folkvimlet, saknade dem på måndagen när partyt var över och alla åkt hem. Istället fylldes staden med kostymklädda män som kom till en stor advokatmässa.
Det var också väldigt, väldigt varmt i Vegas. På tisdagen till och med rekordvarmt med 114 grader, (45,5 grader C). Vi höll oss därför mest inomhus, tacksamma för att det fanns AC överallt i hittepåvärldarna eller så låg vi vid poolen. Tänkte att det här med värmen är som med kylan och vintern, fast tvärtom. Man får inrätta sina liv och hus efter klimatet. Istället för att frysa ihjäl kunde man dö av värmen så staden hade till och med inrättat särskilda avkylningsrum för dem som behövde.
Till en början hade vi bokat tre nätter men valde att stanna ytterligare en natt. Det kändes bra och avkopplande att ligga still ett tag efter all bilkörning.
Någon rikedom räknat i pengar blev det inte den här gången. Men kanske nästa gång...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar